Kringelkrokig färd till Waxholms bryggeri
Nu vet jag hur det är att vara med i en film av Jacques Tati. Att, ledda av en M. Hulot, ingå i en skock av förvirrade personer som virrar in och ut ur samma buss på ett antal olika ställen, ändå slutligen går av vid fel hållplats, målmedvetet fortsätter till fots mot det hägrande målet – fast åt totalt fel håll, inkluderande några gamla baracker, en båtbrygga och en vacker vindlande strandstig innan något snille tar fram mobilen och kopplar på gps-funktionen (det kunde man inte göra på M. Hulots tid), varpå hela det stora ringlande sällskapet äntligen börjar vända de slitna skosulorna åt rätt håll för att så småningom trötta och törstiga få syn på en hägring med skylten Waxholms bryggeri. Turligt nog visade sig hägringen vara verklig och allihopa kunde kliva in och bjudas på välkomstölet Premium lager. Därinne satt redan ett lika stort sällskap som hade tagit en genare och korrektare väg till bryggeriet...
Nästan lika krokig som vår väg till bryggeriet blev har Jessica Heidrichs väg till ett eget bryggeri varit. Jessica började som framgångsrik hembryggare, fortsatte som bryggare på S:t Erik som var knutet till Galatea, vilket innebar att hon inte helt och hållet själv kunde bestämma hur eller vad hon skulle brygga. Men så en dag när Jessica var i USA fick hon ett sms från sambon Magnus Karperyd hemma i Sverige att han sagt upp sig från sitt arbete och tyckte att hon skulle göra det också. Va, tänkte Jessica, är han inte riktigt klok?
Men efter en del grunnande fram och tillbaka slutade det ändå med att bägge sade upp sig från sina respektive jobb.
- Vad ska vi göra nu då, undrade Jessica?
- Vi kan väl starta ett bryggeri, svarade Magnus.
Sagt och gjort. Ett ölmärke tänktes först ut: Hopnotch. Sedan kom de av en slump i kontakt med en person som kände Per-Eric Grön, ägaren av Waxholms bryggeri. Denne kontakt ordnade ett möte dem emellan och föreslog att Per-Eric skulle sälja sitt bryggeri till Jessica och Magnus. Efter en stunds häpen tystnad tackade bägge ja till förslaget.
Den första oktober 2018 skrevs kontraktet på. Sedan var det bara att börja brygga direkt för bryggverket på 1 500 liter var ju redan färdigt och inkört. Tanken är att fortsätta med både Waxholmsölen och det egna varumärket Hopnotch. Bryggeriet ligger i hamnen på gamla KA1:s område på Rindö – i kustartilleriets gamla biograf – där alltså Per-Eric Grön startade sitt mikrobryggeri år 2015 och sedermera sålde till Jessica och Magnus. Äntligen har Jessica fått ett eget bryggeri på riktigt där hon får göra som hon vill (om bara sambon Magnus är med på det). och ta emot grupper, som till exempel Svenska Ölfrämjandet denna dag, för ölprovning och förevisning av bryggeriet
Vi satte oss i bryggeriet där det var dukat för provning av fyra olika öl plus olika tilltugg. Först en frisk och läskande Waxholm ekologisk saison tillsammans med en ost av brietyp. Därefter tappade Magnus direkt från fatet upp Waxholms Sommarale. Den var lite vörtig och hade även en del beska och sötma. Till den serverades en bit Brännströms salut-ost. Den tredje ölen var session ipan Boot Print, en Hopnotch-öl på burk, och lite salami till den. Slutligen serverades vi godisölet Waxholm Winter Warmer, en strong ale med chokladtoner, efter ett recept av hembryggaren Stefan Edrén.
Efter provningen bjöds vi på ost- och charktallrik på terrassen utanför i solskenet. Många passade även på att slinka in på ostbutiken intill för att köpa lite vällagrade lokala ostar. Där satt vi sedan glada och dästa tills det var dags att ta sig hem igen – denna gång utan alltför mycket krångel eller irrvägar. Fin utflykt, bra öl och förevisning. Tur med vädret hade vi också.
Cecilia Hansson
- Logga in eller skaffa ett konto för att kommentera