Besök på Bryggeripuben Ångkvarn i Uppsala

Bryggeriet Ångkvarn invid Fyrisån i Uppsala gjorde succé på årets Öl- och whiskymässa i Nacka. Sammanlagt fem guldmedaljer inhöstades. Förutom att få tre guld för sina öl utsågs bryggeriet också till årets bästa nya svenska bryggeri och fick SBWF Beer Trophy 2017. Lyckat alltså att stockholms-avdelningen redan före mässan hade planerat in att göra en bryggeriresa hit. Rätt många tog tåget upp, 34 stycken, för att titta närmare på bryggeriet.

Bryggaren, Per Erik Alm, tog personligen emot oss och berättade att bryggeriet Ångkvarn var Uppsalas första bryggeripub. Det öppnade i mars förra året. Bryggningen kom dock inte igång förrän i maj. Redan under första året har man hunnit med att brygga ett stort antal olika ölsorter. Vid vårt besök fanns det tolv egna fatöl och två gästöl på fat att välja på i baren samt ett femtiotal svenska hantverksöl. Nu brygger man 200 liter per gång och använder kommunalvatten till ölen. Målet är att brygga öl för alla, och alla typer av öldrickare ska kunna känna sig välkomna. Bryggeriet ligger fullt synligt från baren bakom glas och ram.

Per Erik berättade att han tidigare har rest runt mycket i England och Skottland och provat öl och därpå blev sugen på att göra öl själv. Han utbildade sig till bryggmästare i Edinburgh. I Sverige fick han sedan jobb på Nääs gårdsbryggeri. Efter en del funderingar och diskussioner med svågern Henrik Söderman om att starta ett eget bryggeri pratade man även med Henriks släkting tillika krögaren Erik Bennbom som redan hade en restaurang mitt inne i Uppsala. Saken var klar och att namnet blev just Ångkvarn har sin särskilda historia.

Ångkvarn anknyter till släkten H.W. Söderman (alla verkar heta så). Denna släkts anfader bildade företaget Upsala Ångqvarn år 1874 som var en fusion mellan uppsalaföretagen Eldkvarn och Svartbäckens bränneri. Dessutom ingick även en makaronfabrik och en jästfabrik. Därutöver var samme H.W Söderman vd för Upsala Bayerska Bryggeri från starten 1865. Han blev av stor betydelse för industrialiseringen av Uppsala – och Henrik och Erik är båda barnbarns barnbarn till honom. Namnet på puben hedrar anfadern och är en länk till släkthistorien.

Efter denna inledning fick vi prova fyra av Ångkvarns öl. Inget av dessa öl hörde till de medaljprydda på SBWF, så alla fick chans att prova andra öl än sådana de kanske redan smakat. Alla provningsölen var fatöl och av god kvalitet; bryggeriet verkar överlag ha en jämn och god kvalitet på sina öl.

Först ut var en schwarzbier på 5,1 procent med doft av choklad, kaffe och sötma. Den hade rätt mycket kolsyra, smakade rostat bröd och var rätt söt. Sedan följde en brown ale av engelsk typ på 5,1 procent. Någon doft var knappt förnimbar men den var mild, lättdrucken och lite brown ale-söt. Den tredje ölen var Ångkvarns ipa, 6 procent, en grumlig citronfärgad och citrondoftande öl. Tydlig citronsmak också – citronsaft med humlebeska; den kan nog passa att släcka törsten med en varm sommardag. Den fjärde och sista ölen var en milkstout på 6,6 procent och rostig stoutdoft. Den hade en rund mjuk smak, sötma och rostbröd. Den var riktigt god.

Efter själva ölprovningen bjöds vi på tre sorters hemstoppade korvar: vildsvinskorv, chorizo och salsiccia med hemgjord ölsenap. Utforskandet av ölbeståndet fortsatte ett tag till innan det var dags för hemfärd. En trevlig utflykt med goda öl.

...och vidare till Trainstation Brewery

På hemvägen stannade ungefär halva gruppen till i Knivsta för att hälsa på hos Trainstation Brewery som (förstås) håller till i stationshuset där. Enligt hörsägen var detta besök också mycket trevligt och uppskattat. Stationshuset i Knivsta är en medlemspub och har ett eget bryggeri. Inomhus är det möblerat som ett trivsamt vardagsrum med soffor, fåtöljer, småbord och salongsmattor. Det påminde en del om Nynäshamns gamla nedlagda Hagges bärsklubb tyckte en av deltagarna. Och det är ett gott betyg!

Cecilia Hansson